Det blir inte alltid som man tänkt sig

Det är bara att krypa till korset och erkänna att ibland funkar inte planeringen som det var tänkt.
Mitt förra inlägg om att jag behövde tidspressen kändes bra och sann när jag skrev det. Men i verkligheten gick det inte.
Besöket/mötet innan drog ut på tiden och när alla gått skulle jag hinna få i mig något att äta, och dra till träningen, träna och duscha åka till kursen på mindre än en timme.
Visst med mkt stress och jäkt hade jag hunnit, men kände att jag skulle inte hinna träna hela passet, skulle inte haft tiden att verkligen jobba igenom och få "kontakt" med de muskelgrupper som skulle tränas.
Ansåg att risken skulle vara alltför stor att jag bara stressade och hafsade igenom, om vad är det till för nytta?? Tok hög skaderisk på sådant.
Idag (onsdag) är det vilodag på schemat och jag bestämde mig för att byta och ta vilodagen som igår istället och träna gårdagenspass idag.

Så istället fixade jag mig lite mat och åt i lugn och ro med en orolig mamma katt, som undrade vart de vilda småtassarna tagit vägen. Sedan åkte jag till kursen som jag går varannan tisdag.

Det känns som att det var rätt beslut, ändå gnager det lite bittert i mig att jag inte lyckades.

Hur gör alla andra? Hur får andra ihop vardagen?? Med jobb, barn och allt som måste fixas??
Läser några träningsbloggar som är stora inspiratörer för mig. Men inser att de alla utom en inte har barn och lever ett helt annat liv än vad jag gör.
Denna veckan är mina små hos sin pappa och jag kan lägga mer tid på mig själv. Men i morgon kommer de hem och vardagen fylls med läxläsning, fritidsaktiviterer, föräldramöten och en mängd andra saker, sedan är det ett hem som skall städas, mat som skall handlas och tillagas, en katt och en häst som behöver sin omvårdnad.
Jaja lyxproblem, I know, men funderar ändå på hur andra roddar ihop det.

Så idag blir det mitt benpass, hänga i tvättsugan och laga middagar för resten av veckan.

Om jag hinner få fram kameran ikväll och ta ett kort skall jag visa er bilder som gör mig lite stolt och glad!

Idag behöver jag tidspressen

Idag är ännu en dag med späckat schema och fullt ös.
Direkt efter jobbet måste jag skynda mig hem för jag får besök. Det är den sista kattungen (min lille favorit) som skall bli hämtad för att flytta till sitt nya hem.
Han kommer att få det så bra och vara så älskad, men himmel vad jag kommer att sakna honom!!
Han är verkligen en liten katt med stor personlighet.

Så här mysigt hade vi det i morse

Lill prinsen

 

När lillkillen flyttat måste jag snabba mig till gymmet och träna på ganska effektivt. Inte slappa och dra benen efter mig. För klockan 19 måste jag vara klar, duschad och ombytt på ett annat ställe. Då skall jag på en kurs som jag går på varannan tisdag.
Men idag är det ganska bra att ha denna tidspress. För ikväll är det ett tungt, och för mig tufft pass. Mycket ben, marklyft, utfall och knäböj sådant som jag tycker är jobbigt. Lite sådär så att jag drar mig för det. Så det känns bra att veta att jag måste göra mina övningar i "super sets" för att hinna.
Så nöjd och glad jag kommer att vara efteråt!

Ha en bra dag!

Det satt långt inne!

Som en helt vanlig måndag ringde väckarklockan, till min förtvivlan, 05.15.
Gick upp och åkte till jobbet. Börjar kl 7 och hann att jobba till 11.30 sedan var det dags att ge sig iväg.
Skulle till veterinären med hästen. Japp jag har en havremoppe, som just nu inte mår toppen. Hon har skadat sitt ena bakknä :-(
Hur som helst åkte till stallet, packade in hästen i transporten och åkte till veterinären.
Även om det gick ganska fort och smidigt (var ett återbesök) så tickar klockan iväg....

18.40 kom jag äntligen hem igen, trött som ett ras efter all anspänningen och oro.
Satte mig dumt nog i soffan och slog på tvn och fick på OS konståkning. Kattungen kröp upp i mitt knä, gosade en stund och somnade sedan så där mitt i leken som bara kattungar och hundvalpar kan göra.

Hade varken lust att resa mig för att fixa något att äta eller för att byta om och åka till gymmet...
Men vill jag nå mina mål så går det inte att vila sig i form. Det konceptet har jag provat!! Provade riktigt länge dessutom så det var inte att jag gav upp för fort.
Nix pix vila sig i form funkar alltså inte.

Jag lyfte undan den sovande kattungen och pallrade mig upp ur den sköna soffan, bytte om, blandande en proteinshake och gav mig iväg.
Var på gymmet kl 20.00 var det mycket folk där idag!!
Körde mitt pass, tog i för kung och fosterland så tungt och fokuserat jag bara kunde!

Någon som tror att jag ångrade att jag tog mig dit??
No way!! Är galet stolt och nöjd med mig själv. Att jag besegrade latmasken och tog mig i kragen!
Nu blir det lite kvällsmat och en välförtjänt dusch, sedan tänker jag ha en dejt med John Blund.

Ny vecka, nya möjligheter

Tjoo hoo måndag igen!!
En ny träningsvecka och denna veckan skall jag verkligen försöka få till kosten bra.
Bara att inse att det där med maten är min stora akilleshäl. Inte för att jag äter för mycket eller stoppar i mig skräp, fast det gör jag ibland, utan att jag INTE äter.
Jag har svart bälte i att glömma bort att äta!!
Drottningarnas drottning på att ignorera hungerskänslor.

Med mitt träningsprogram skall jag äta strax över 2000 kalorier per dag. Det har jag lyckats med en (1) gång på snart två månader.... oftast går det ganska bra ändå och jag brukar landa runt 1600-1800 kalorier när dagen är slut. Om jag haft en bra dag. Annars blir det max hälften.

Ja ja jag skall jobba på det där!!
Märker att det går betydligt bättre när jag planerar och gör upp lunch och middagslådor i förväg. Bara att ta fram och smälla i sig! Finns det ingen klar, hm ja då blir det lite si och så.....

Idag står det ett kul pass för armarna på schemat!! Tyvärr är jag osäker på om jag hinner till gymmet idag. Men jag skall verkligen försöka. Gymmet har ju trots allt fler vikter och olika sorters hantlar som jag skulle vilja gå lös på. Som sagt skall försöka hinna. Blängande hånskrattande biffar till trots. Befarar dessutom att det kommer att vara FLER biffar där ikväll än vad det var i fredags! *gulp* bara att spela oberörd och kämpa på!

Ha en toppendag!

Inte alltid på topp

Om det beror på att det varit en vilodag, eller pga något annat vet jag inte. Men idag har det varit en lite låg dag. En dag när det känns lite hopplöst och jag får tankar som att det inte händer någonting, att jag inte blir starkare eller fastare i kroppen. Att jag inte kommer att lyckas.
Här gäller det att stoppa tankarna innan de fullständigt skenar iväg som rädda hästar på flykt!!

Kroppen måste få en vilodag, vet ju det och det betyder inte att jag är slapp och lat.
Igår var det ett himla kul träningspass på schemat. 6 olika övningar som jag skulle göra 12 rep på vardera övning och sedan göra så många "varv" som möjligt på 20 min.
Alltså ett ganska kort pass men himla jobbigt. En av övningarna var knäböj. Mina lårmuskler har alltid varit svaga. Har alltid haft långa smala ben, men haft väldigt lätt för att få ont i knäna, speciellt det högra som svullnar upp varje gång jag kommer igång och springer mer regelbundet. En sjukgymnast konstaterade i höstas, när jag återigen sökte för smärta, att jag hade uppåt väggarna försvaga benmuskler.

Tillbaks till gårdagens pass och knäböj övningen. Jag kunde notera när jag höll på hur lätt och fokuserat jag kunde göra övningen, inte alls så jobbigt som i början på januari, inte samma brinnande känsla i musklerna under övningen.
Det är sådant jag skall tänka på när allt känns hopplöst och motigt en dag. Jag gör små små framsteg :-)

Sen att jag varit galet godis sugen är en annan femma :-)

Nu säger jag god natt. Dags att krama kudden. Imorgon är det ny vecka, full med nya möjligheter!!

En välbehövlig vilodag

God förmiddag!!

Söndag och vilodag. Står 60 min Power walk på mitt schema och det är vila enligt min PT :-). Så det var bara att kliva upp ur den varma bädden och ta på sig kläder. Det blåser som attan här, så min "promenad" blev lite extra ansträngande och inte så vilsam haha.
Men det blev nästan 7 km på 60 min.
Tycker att det är så skönt att komma ut och röra på sig, andas frisk luft innan frukost.

Nu har jag kommit tillbaka och sitter i soffan med frukost och tittar på stafetten samtidigt som jag skriver.

Ha en fortsatt härlig söndag! Nu håller vi tummar och tår för svenska killarna!!

Jag gjorde det!

Ett litet steg för mänskligheten, eller obefintligt steg faktiskt, men ett stort steg för mig!!
Hittills har jag tränat hemma med hantlar och fitnessboll. Nu känner jag att det inte räcker till längre så jag tog mig till gymmet!!
Jag gillar inte gymmet, inte för att det är något fel på stället! Där finns ALLT och lite till i flera upplagor, stort som tusan är det också. Men kanske är jag bara paranoid men jag tycker alla, och då framförallt de stora biffarna, tittar snett på mig och hånskrattar åt mig när jag inte ser.
Jag tittar på dem, tittar bort och tittar snabbt dit igen. De är grymma på att se ut som stenansikten men jag VET att de hånskrattar iaf ler åt mina låga vikter och taffliga försök.
Nå väl, ska jag komma dit jag vill insåg jag att jag får bjussa på dessa skratt och ta det med stolthet.
Så jag gick dit, köpte mig ett årskort och bytte om.

Förra veckan fick jag ett nytt träningsprogram. Det första var inga problem att göra hemma, men detta nya är många övningar med skivstång och sådan har jag inte hemma.
Gick direkt fram till stången för att börja.
Jisses vad tung den var!!! Var ju inte ens några vikter på den!!!!
Men inte skulle jag backa där! Nope, jag gjorde som biffarna och tog på mig värsta stenansiktet och låtsades helt oberörd för tyngden. Gjorde mina marklyft och en annan övning.
Efteråt frågade jag en instruktör vad en sådan stång väger, mest för att kunna fylla i mitt program rätt. Men jag var onekligen nyfiken också. 20 kg visade det sig!!!
Glad att jag frågade efteråt och inte innan för då hade jag nog inte vågat ge mig på den, nu lyckades jag *gör seger tecknet*
Hur som helst. Idag var det ben-dag!
Gjorde klart mitt pass, tog i så mkt jag bara kunde. Det fick jag kvitto på när jag var klar och skulle gå till omklädningsrummet.....
Först då insåg jag att gymmet ligger en trappa upp! Tog några kliv ner för trappan, aj! Insåg att bästa sättet att ta sig ner var att rinna ner för trapporna :-)

Efteråt tog jag en välförtjänt stund i bastun innan jag duschade och tog mig hemåt.

 

Hade tänkt att gå på yogapasset i morgon bitti, men när jag gick in för att boka visade det sig att det redan var fullbokat!! Ärtans också!! Innebär att jag nog måste ta sovmorgon i morgon!!!

Trevlig helg!

 

Komplott!

Fredag, och det var dags att väga sig på fastande mage och sedan mäta midja, stuss, lår och armar.
Både trist och förvånande visade både vågen och måttbandet EXAKT samma siffror som föra veckan och veckan innan det!

Har kommit fram till att vågen och måttbandet mest troligt har ingått en pakt, i värsta Robinson anda, mot mig!!
Klurar på hur jag skall få dem att bryta pakten och kommit fram till att det får bli med hårdhandskarna!!
Jag skall skrämma och hota dem!
Vågen skall jag hota med att plocka ur batterierna, alt köpa en ny om den inte skärper till sig. Har kalibrerat om den några gånger och då brukar den fatta vinken. Nu får jag vara ännu tydligare.
Med måttbandet räcker det nog att jag går förbi då och då lite oroväckande nära med en sax....

Skall bli intressant och se hur det går nästa fredag, om pakten består eller om någon av dem har fallit för mina hot :-)

Första bilderna

Idag var det ett "armpass".
Jösses armarna är så trötta att de skakar :-)
Är gott trött i hela kroppen. Kommer somna gott i natt!

Det var mkt armar på passet i måndags också och jag tyckte det var jobbigt, det var ju ingenting mot idag!! Skall det fortsätta såhär kommer jag snart se ut som Hulken haha
Nå jag det är nog ingen fara med de saken hihi

Varje fredag skall jag väga och mäta mig och skicka in mina resultat till min PT. Varannan vecka skall jag dessutom skicka in bilder.
Så nu ikväll har jag tagit rykande färska bilder som jag skickar in i morgon bitti.

Så småningom när det har blivit mer resultat skall jag visa före och efter bilder.
Jag har faktiskt redan märkt resultat. På en månad visade vågen -5 kg och måttbandet visade 3 cm mindre i midjan och 3 cm mindre runt höfterna. Men efter det har det tyvärr stått still.
Oh well, det är bara att fortsätta, för vad är alternativet? Sluta, ja då kommer jag verkligen inte få några resultat!

Här är bilder jag tog ikväll.

 

Jodå det finns allt mkt kvar att önska men hey jag har ju precis börjat!

Resan har börjat

Nu ligger denna, min nya fina, blogg lite efter, men hoppas den snart kommer i kapp.

Min resa mot mitt nya starka friska jag har redan börjat.
Mentalt har den börjat för länge sedan. I våras (våren -13) läste jag en artikel om vad som händer och sker i kroppen efter 40. Det är aldrig försent att börja träna och ta hand om sig, men artikeln handlade om hur mkt svårare det var efter 40, hur ämnesomsättingen mm förändras. I samma veva läste jag om Olga Rönnberg och blev så inspirerad att jag köpte hennes bok.
Jag bestämde mig för att ge mig själv en ärlig chans att komma i mitt livs form.
Rom byggdes inte på en kvart och är man otränad är det rimligt att ge det hela god tid så jag tänkte ge det två år.
Av olika anledningar, som jag inte går in på nu så här i början utan att känner er, så kom jag inte mer än igång förrän jag konstaterar att jag blev tvungen att lägga allt på hyllan ett tag.

I december började tankarna ta form igen och jag kände att det var dags att ta tag i den där hyffsat smala men helt slappa kroppen. Musklerna hade vilat länge nog!!

Jag anmälde mig till Olga Rönnbergs program PT online. Fick start datum 30/12!! Jisses när jag har bestämt mig så vill jag sätta igång direkt! Helst innan jag tänkt klart tanken!! Att gå och vänta ett par tre veckor kändes otroligt tungt. Så jag dammade av hennes bok som blivit liggande om började lite grann.
Första veckan var det ingen träning utan bara fokus på att äta rätt, och lära sig att få in rätt tänk.
Hm jag tycker att jag har ganska bra koll på mat och vad som är nyttigt och bra. Men jag fick tänka några varv till.
Helt plötsligt kom det in varor i mitt kylskåp och skafferi som jag aldrig kunnat drömma om att ha hemma. Varor jag tidigare fnyst åt, tex minimjölk.

Efter en vecka fick jag mitt första träningsschema och började.

fortsättning följer

Välkommen

Hej,
Vad roligt att du hittade hit!
Är du också intresserad av träning eller snubblade du in här på något annat sätt?

Vem är då jag?
Jo jag är fröken M. Är 37 år (snart 38) mamma till två barn på heltid men träffar dem bara på halvtid.
Jag är lång och ganska normal smal.
De flesta hade nog sagt att jag inte behöver gå ner i vikt, och det är inte mitt syfte med träningen heller. Jag vill bli stark och fast i kroppen, ja vältränad helt enkelt.

Jag gillar att röra på mig. Gillar att springa eller gå på power walks. Nu har jag gett mig tusan på att lära mig att tycka om styrketräning.

Denna blogg kommer främst att handla om min träning och tankar och reflektioner kring det. Men om jag känner mig själv rätt så kommer det nog slinka in lite annat smått och gott också!!

Välkommen att följa med mig på min resa!!