Mitt förra inlägg om att jag behövde tidspressen kändes bra och sann när jag skrev det. Men i verkligheten gick det inte.
Besöket/mötet innan drog ut på tiden och när alla gått skulle jag hinna få i mig något att äta, och dra till träningen, träna och duscha åka till kursen på mindre än en timme.
Visst med mkt stress och jäkt hade jag hunnit, men kände att jag skulle inte hinna träna hela passet, skulle inte haft tiden att verkligen jobba igenom och få "kontakt" med de muskelgrupper som skulle tränas.
Ansåg att risken skulle vara alltför stor att jag bara stressade och hafsade igenom, om vad är det till för nytta?? Tok hög skaderisk på sådant.
Idag (onsdag) är det vilodag på schemat och jag bestämde mig för att byta och ta vilodagen som igår istället och träna gårdagenspass idag.
Så istället fixade jag mig lite mat och åt i lugn och ro med en orolig mamma katt, som undrade vart de vilda småtassarna tagit vägen. Sedan åkte jag till kursen som jag går varannan tisdag.
Det känns som att det var rätt beslut, ändå gnager det lite bittert i mig att jag inte lyckades.
Hur gör alla andra? Hur får andra ihop vardagen?? Med jobb, barn och allt som måste fixas??
Läser några träningsbloggar som är stora inspiratörer för mig. Men inser att de alla utom en inte har barn och lever ett helt annat liv än vad jag gör.
Denna veckan är mina små hos sin pappa och jag kan lägga mer tid på mig själv. Men i morgon kommer de hem och vardagen fylls med läxläsning, fritidsaktiviterer, föräldramöten och en mängd andra saker, sedan är det ett hem som skall städas, mat som skall handlas och tillagas, en katt och en häst som behöver sin omvårdnad.
Jaja lyxproblem, I know, men funderar ändå på hur andra roddar ihop det.
Så idag blir det mitt benpass, hänga i tvättsugan och laga middagar för resten av veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar